Funderingar kring "normativ förskjutning"
Jag har på senaste tiden allt oftare kommit att fundera över något som jag, i brist på bättre, tills vidare kallat ”normativ förskjutning”. Med detta uttryck menar jag inte ”förskjutning av värderingar”, utan en förskjutning av innebörd från neutral beskrivning till värdering. Alltså att ett begrepp, eller helt resonemang, som från början avsåg att neutralt beskriva eller analysera något, kommit att användas med innebörden ”åsikt om hur man bör göra”, eller ”åsikt om vad som är bra eller dåligt, gott eller ont, fult eller vackert”. Om någon påpekar att ett uttalande om ett visst sakförhållande inte stämmer med hur det faktiskt är, eller var, blir det då möjligt att säga ”vi tycker olika”, eller ”var och en har väl rätt till sin åsikt”.
Ett exempel på en sådan förskjutning av innebörd är namnet på företaget Samarbetsdynamik. Att detta företag döptes till just ”Samarbetsdynamik” var för att beskriva vilken sorts fenomen de var inriktade på att utforska. Utgångspunkten är att ”samarbetsdynamik” som fenomen är något annat än mekaniska skeenden eller biologiska processer. Beteckningen avser alltså inte önskvärt tillstånd, eller ett visst (också önskvärt) sätt att interagera, utan helt enkelt en beskrivning av något som i grunden är något särskilt.
Det tog många år innan jag förstod att benämningen inte var normativ, utan just beskrivande. Att jag hade svårt att förstå detta var jag troligen inte ensam om. I flera av de möten som Samarbetsdynamik anordnade förekom att andra medverkande blev arga för att dessa inte handlade om att tillämpa samarbetsövningar av olika slag.
Jag har iakttagit fenomenet i så många olika sammanhang och vid olika tillfällen de senaste åren, att jag kommit att fundera över hur det kan komma sig att ”deskriptiv analys” (oavsett om den kallas så eller inte) verkar vara en alltmer okänd företeelse.
Vad är problemen med en sådan förskjutning, om den nu existerar? Dels handlar det om de meningslösa god dag-yxskaft-samtal som uppstår när den ene vill peka på, och beskriva ett visst fenomen, och den andre uppfattar utsagan som en anvisning eller en kritik. Dels handlar det om att det blir väldigt svårt att rikta uppmärksamheten mot delvis okända fenomen. Det går inte att ha några vettiga åsikter om något, innan man är överens om beskrivningen av fenomenet. Att kunna skilja mellan deskriptiva och normativa resonemang är, som jag ser det, en förutsättning för en fungerande demokrati.
Min undran, och det jag själv känner ett behov av att utforska, gäller dels om jag har rätt i att en förskjutning av detta slag verkar ha accelererat, dels om den i så fall överhuvudtaget är viktig att uppmärksamma. Och, om den finns och är viktig, vad vi i så fall kan göra åt problemet.
Jag har skrivit en lite längre text med fler exempel och mer utvecklade reflektioner, se bifogad fil.
Mer funderingar: Det verkar som att jag nog inte har riktig kläm på innebörden av begreppet "normativ" ändå... Begreppet är ju inte helt enkelt att få grepp om så det är inte så konstigt. För mig handlar det alltså om en "diskursiv genre", men självklart finns det i så fall olika sorters normativa resonemang. En vanlig definition är "uttalanden så att det man säger hävdas kunna vara en allmän regel" (dvs en "norm"). Jag tänkte för egen del att alla värderande resonemang - alltså så fort man säger att "detta är olämpligt" eller "det vore bra om" har yttrandet ett slags generaliserande anspråk, men inte nödvändigtvis av hierarkisk karaktär. Det visar sig att jag troligen missuppfattat begreppet. Det är bara den sortens värderande påståenden som utgår från att någon "överhet" ska bete sig på ett visst sätt som kan betraktas som normativa.
Det var alltså inte den definitionen jag utgick från. Jag köper att jag troligen missuppfattat innebörden, men frågan är vad man då ska kalla den sortens resonemang som alltså inte nödvändigtvis utgår från att "någon som bestämmer " ska fixa det ena eller andra men ändå har ett generaliserande anspråk. "Deskriptivt" (beskrivande) är det ju inte tal om. Jag ser alltså ett behov att tydliggöra sådana skillnader, men det kan tänkas att det bara är de hierarkiska normativa resonemangen som ställer till det. Jag känner mig inte färdigtänkt där...
Vidare har jag (genom samtal med andra) insett att det blir skillnad mellan den sortens förskjutningar av innebörd som uppstår i ett pågående samtal och en allmän förskjutning i samhället. När man talar förbi varandra för att en beskrivning tolkas som ett värderande påstående är en typ av goddag-yxskaft-situationer som jag själv har stor erfarenhet av och som alltid gör mig frustrerat förvirrad. De handlar då om att jag själv ofta beskriver-analyserar snarare än talar om etiska-moraliska ställningstaganden. Värderingen gäller då i allmänhet inte praktiska slutsatser utan just etik-moral. Uppfattar det som att "samorden" ofta tolkas med en innebörd av detta etiska slag.
När det gäller förskjutning i samhället rent allmänt tänkte jag för egen del fortfarande på tolkningen av vissa specifika begrepp och resonemang (som jag ger exempel på i min längre text). Men sen har jag förstått att man kanske skulle kunna se det som en mer generell förskjutning - alltså att vi i allt högre grad tenderar att föra normativa resonemang (snarare än att innebörden av ett särskilt begrepp förskjuts alltså) och i allt mindre grad för deskriptivt analytiska samtal. Begreppet "politiskt korrekt" kan kanske förklaras som en sådan upplevelse av förskjutning. Jag vet inte om det verkligen är så att det sker en sådan förskjutning, men man kunde i så fall tänka sig att sociala media driver på i den riktningen. Det blir viktigare att "tycka rätt" och få många "klick" än att sakligt resonera om viktiga frågor.
Som sagt jag är absolut inte färdigtänkt och har troligen inte helt förstått vad det är jag pratar om. Men jag är rätt säker på att "något" är det....
.
Ännu ett exempel: Jag hamnade i ett samtal med två väninnor där den ena sade att en idé om en viss sorts skolform var en "utopi". Påståendet stötte på invändningar med argumentet att det inte var en utopi eftersom det ju vore BRA om skolan kunde fungera på detta sätt. Jag kom inte på att fråga varför det ändå inte var en utopi (det ligger väl i själva begreppet att det är sådant som vore önskvärt, men är ouppnåeligt). Sen tänkte jag att det troligen handlade om ännu ett exempel på det som jag kallade "normativ förskjutning" (men inte kan kalla det så eftersom denna förskjutning alltså bara skulle gälla hierarkiska slutsatser, vilket jag inte förstod när jag kom på uttrycket). Jag vet inte vad man ska kalla det i stället men oavsett - kommentaren blir begriplig om den bygger på en uppfattning att det hela handlade om något vore önskvärt, inte om det var en realistisk idé.
Och ett exempel till: I dagarna diskuteras förslaget att förbjuda "förintelseförnekning". I debatten talas om att det inte är bra att "förbjuda åsikter". Även journalisterna kallar det "åsikt". Att kalla en uppfattning om fakta - alltså huruvida det skedde ett försök att utrota vissa befolkningsgrupper (främst judar men också romer, som bekant) för en ÅSIKT är konstigt!
Man kan ha en åsikt om det är bra eller dåligt med utrotning av vissa folkgrupper (visserligen inte acceptabelt att tycka det är bra men det är som sagt en åsikt). Åsikter har med värderingar att göra, inte med uppfattning om något har skett eller inte. Och åsikter går inte att förbjuda, hur bra det än vore att kunna göra det. Det som går att förbjuda är att yttra åsikterna offentligt. Och även det är vanskligt.
Jag diskuterar inte lagförslaget som sådant här (även om jag håller med kritikerna att det är en farlig väg att förbjuda såväl åsikter som uppfattningar och kan få precis motsatt effekt mot den avsedda). Men - grejen är att om man inte gör skillnad mellan en värdering, åsikt, och en uppfattning om hur det är eller var så går det inte att diskutera själva yttrandet. Åsikter kan inte vara "fel" men påståenden om fakta kan vara det och går att argumentera mot genom empiriska observationer. Att det är "åsikter" som ligger bakom uppfattningen om fakta gör det inte enklare men man ska för den skull inte blanda ihop det ena med det andra.
Jag förstår inte att man inte pratar mer om detta och att det är helt okej för journalister att glatt blanda det ena med det andra utan ett uns av eftertanke, som det verkar…