Citat från Maria Andrén den 14 februari, 2022, 12:53

Funderingar om spekulationer

Jag lyssnar mycket på P1, dvs ”pratprogram”. Passar jättebra ihop med mer hantverksbetonade sysslor eller bilkörning. Nå de senaste tio åren eller så har jag irriterats av att så stort utrymme ägnas åt spekulationer. Inte spekulationer kring tex hur vädret kan komma att bli, utan  sånt som har att göra med hur andra kommer att reagera på det ena eller andra. Experter bjuds in för att gissa hur väljare kommer att reagera på olika politiska uttalanden. I ekonominyheter spekuleras kring hur ”marknaden” kommer att reagera. Just nu är det förstås mängder av spekulationer kring om det kommer att bli krig i Ukraina. Sen har jag också lagt märke till hur stor del av våra vanliga samtal (alltså sådana som jag själv medverkar i) som också upptas av gissningar kring hur andra tänker och kommer att reagera.

Så började jag fundera: varför irriterar detta mig och vad är alternativet? Vad skulle jag vilja ha mer av i radio än timvis av utläggningar med gissningar av detta slag? I just radio gillar jag nog faktaprogram mest. Jag tycker det är kul med program som tex ”Språket” eller naturprogram där jag får reda på olika ords bakgrund eller var skärsnäppan trivs bäst. Eller samhällsprogram där jag får veta mer om hur det ser ut och fungerar i världen. Men det är klart att det är viktigt att gissa hur andra kommer att reagera. Egentligen har det väl ägnats för lite tid åt (kvalificerat) spekulerande kring hur exempelvis olika restriktioner i pandemin  eller  för att stävja kriminalitet kan komma att tas emot och vilka oönskade effekterna kan bli av  av det som vid första ögonblicket verkade logiskt och rimligt. Det är ju inte så enkelt som att bara genom att förbjuda det man inte tycker om så kommer det att bli som man önskar. Även om det ofta låter så i alla möjliga samtal i såväl offentliga som privata sammanhang. För att inte riskera att ställa till det ännu värre med de åtgärder som planeras så måste man ju också ägna sig åt välgrundat spekulerande.

Vad är då problemet (om det nu är det) med det myckna spekulerandet? Kanske är det bara helt enkelt proportionerna eller så finns det olika typer av spekulationer. 

I de vanliga samtal som jag själv är inblandad i vill jag ju inte ha ”föreläsningar” i första hand. Att fundera över vad något egentligen handlar om och vad det kan bero på (som det jag just nu gör) är väl också ett slags spekulation? 

Första gången jag på allvar funderade över kunskapsvärdet i gissningar var när jag gjort en enkät och av svaren jag fick insåg att de som svarade inte svarade vad de SJÄLVA ville eller gjorde utan hjälpte till i själva forskningsfrågan (som var ungefär ”vilken uppfattning om x har y som grupp?”) genom att gissa vad de trodde att andra tyckte. Sen har jag förstått att just detta är ett genomgående problem med enkäter (inte minst genom att läsa Monica Hanes och Bengt-Åke Wennbergs skrift ”Frågeformulärens kris”).

Kanske har jag problem med spekulationer där det är meningslöst att just gissa, vore bättre att fråga folk direkt om man behöver veta hur andra ser på något. Jag tror också jag har problem med gissningar som får karaktären av information snarare än att de bygger på det egna behovet att förstå något bättre. I det senare fallet funderar man ju snarare ”kan det kanske bero på?” än ”jag tror dom tänker så här”. Jag tror också det är skillnad mellan spekulationer kring mänskliga fenomen som bygger på att man relaterar till sina egna erfarenheter och sådana som utgår från iakttagelser av ”folk” i största allmänhet. 

Kanske handlar det alltså om det där med ”strimman av tvivel”. Om den inte finns eller är lätt att upptäcka tappar jag intresset. Om den saknas brukar spekulationerna bara bli upprepningar av sådant alla redan känner till och då brukar jag själv tycka att samtalet nästan blir destruktivt på det viset att det mest fungerar som socialt bekräftande men låtsas vara något annat. Det bidrar till att försvåra möjligheten för andra samtal, som jag ser det. Men jag vet inte. Jag gissar bara!