Projektet undersöker nu frågan om det går att förvalta och utveckla en arena för särskiljande och utforskande samtal utan att bilda en förening eller liknande formell struktur. Vi har prövat tanken att försöka se det som en allmänning. Arbetsnamnet på projektet har därför blivit just ”Allmänningen”. Genom våra workshops visade det sig att en trolig förutsättning för en sådan allmänning är:
• att tillräckligt många tillräckligt ofta bjuder in till samtal
• att tillräckligt många tillräckligt ofta är beredda att hjälpa till att provtänka och provprata
• att vi gemensamt hjälps åt att hålla kommunikationskanalerna öppna
• att tillräckligt många är överens om att samtalen i första hand drivs av det egna behovet att bättre kunna föra samtal med andra om en viss sakfråga och att samtalens syfte därmed är att utveckla sina egna preciseringar och resonemang
• att tillräckligt många är överens om att samtalens huvudsakliga fokus är en sakfråga (ett resonemang) och inte relationen i gruppen eller den egna personliga utvecklingen
Allmänningen är en gemensam resurs och vi alla blir också varandras resurser. Den erbjuder tillgång till en arena där människor är beredda att lägga tid och kraft på att tillsammans med andra utveckla sina egna resonmang kring något som är angeläget för just den personen.
Allmänningen bygger på friständighet och eget ansvar.
Läs mer om varför vi har arbetsnamnet ”allmänningen” och hur vi har tänkt att allmänningen kan komma att fungera.