Hösten 2022 och vintern 2023 har vi som varit aktiva inom det nätverk som utvecklats genom företaget Samarbetsdynamiks aktiviteter fört samtal om vad det är vi skulle sakna om vi inte längre har tillgång till detta nätverk. Vi fastnade för att att det handlar om att vi har haft tillgång till en arena där vi har kunnat fördjupa oss i frågor som varit viktiga för oss själva och på så sätt komma längre i vårt eget resonerande.
Att arenan varit ”fri” , det vill säga fri från formella band eller de kopplingar var och en haft i sitt respektive arbete, har antagligen varit en viktig förutsättning. Vi har alla medverkat som personer, inte som representanter för vår respektive organisation. Arenan har på så sätt utgjort en gemensam resurs som blivit vad den blivit genom hur vi själva medverkat i den.
När tankarna om hur en fortsättning skulle kunna organiseras dök först idén om en förening upp. Problemet med en förening, eller vilken annan formell struktur som helst, är att vad man än gör så blir man just en representant. Det blir viktigt att ordna sådana samtal som medlemmarna vill ha snarare än att ta initiativ till sådana man själv behöver. Det går inte att ta egna initiativ till möten utan att förslaget måste invänta att styrelsen ska ha tid att ha möte och ta ställning till förslaget. Dessutom är det alltid svårt att hitta styrelsemedlemmar.
Idén att tänka i termer av ”allmänning” är inspirerad av de resonemang som förts av Nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom, och av professorn i statsvetenskap, Bo Rothstein. Se också.
Läs mer om hur vi tänkt oss att allmänningen kan komma att fungera.